Historien om "tangyuan" går långt tillbaka i tiden; dess tidiga former dök upp så tidigt som före Qin-perioden, och den var känd under olika namn i antiken, såsom 'mianjian' (mjölkokonger) och 'yuanbuluojiao' (runda dumplings utan hörn). Vid Songdynastin hade teknikerna för att göra dessa dumplings mognat, och de blev en populär festmat bland allmänheten; på den tiden kallades de "yuanzi" eller "fuyuanzi"-namn som härrörde från det faktum att de flöt på vattenytan efter att ha tillagats.
Från Mingdynastin och framåt hänvisades denna typ av säsongsbetonad mat övervägande till som "tangyuan" eller "yuanxiao". Termen "yuanxiao" var främst populär i norr, medan "tangyuan" var den vanliga termen i söder. Under Ming- och Qing-dynastierna blev hantverket inblandat i att göra dem allt mer förfinat, vilket ledde till introduktionen av olika fyllningar som sesampasta, söt röd bönpasta och jordnötter. Qingdynastin såg också uppkomsten av "yuanxiao" fylld med ingredienser som osmanthusblommor, socker och valnötter. I modern tid har kontinuerlig innovation skett när det gäller smaker, former och konsumtionsmetoder; marknaden erbjuder nu kreativa fyllningar - som choklad och frukt - samt djupfrysta produkter. Utöver den traditionella kokmetoden har andra tillagningssätt också utvecklats, inklusive fritering och sockerbeläggning ('basi').
